---

Jag är 30. Snart 31.
Jag har inga barn.
Jag har inte kommit någon stans i jobb karriären... Visst, jag har haft eget, men det gick ju inte så bra... Nu brer jag mackor...
Jag har ingen fancy utbildning.
Jag har inte rest jorden runt och upplevt massa häftiga saker.
Jag tror inte på mig själv länge.
Jag är konstant helt slut och svag både i kroppen & själen.
Mag-operationen gick åt helvete.. Jag är tjock men har ingen ork att göra något åt det och skäms över det.
Jag har aldrig någon lust att göra roliga saker längre. 
Jag känner mig för första gången på länge: ensam. Inte ensam i att vara tillsammans med någon. Utan på något annat sätt.

-

Vet att det är ett skit trist inlägg, men kände att jag behövde skriva av mig lite.
Skriver ju för min skull.

/Lisa
1 Claudia:

skriven

❤️

Svar: ❤️❤️
Lisas liv i bokstäver

2 Jill:

skriven

Det är okej att känna Lisa, de är de.
Du har haft ett otroligt jobbigt år och man måste slå i botten för att orka resa sig upp.
Jag finns här för dig alltid och i mina ögon är du en otroligt vacker person. Du är min fina Flisan. Och jag är otroligt glad att du finns i mitt liv och att jag får finnas i ditt.
Puss på dig min fina vän <3

Svar: Åh, gumman vad fin du är!! <3
Lisas liv i bokstäver

Kommentera här: